Ålder är bara en siffra?
Många säger ju att åldern bara är en siffra?
Men vad säger DU om ålderskillnad i ett förhållande?
Vad är rätt och vad är fel egentligen?
Jag har alltid, förutom Oskar nu då, gillat äldre män.
Minst 10 år äldre än mig eller mer.
Män som jag kan känna mig trygg med, inte någon som jag ska ta hand om.
(Att jag träffade Oskar, det förstår jag mig fortfarande inte på)
Men nu är det iallafall såhär att Anders som jag
nu har till och med ett förhållande med, han är dubbelt så gammal som mig.
Jag är 23 blir 24år och Anders är 46 blir 47 år.
När han var lika gammal som jag, så föddes jag.
Det är lite sjukt när man tänker på det så, men det är inget som vi gör.
Allt känns så himla naturligt!
Men jag är äldre i mig själv än de flesta i samma ålder som mig.
Jag har varit med om mycket i livet och jag har barn.
Anders har också barn, men dom är myndiga båda två snart.
Så dom är stora, och för mig känns det faktiskt skönt.
Sen att jag bara är några år äldre än dom, gör faktiskt inte mig något.
Jag trivs i denna familj, så det känns faktiskt väldigt bra!
Jag är glad att jag är lycklig igen, ändå om jag har en massa demoner i mitt huvud!