2017-02-16
Jag har gjort en ny kategori här på bloggen, som heter min dagbok!
Här kan jag skriva allt jag känner mig, här kan jag verkligen skriva ut allt vad jag vill.
Jag skiter helt om det är någon som läser det som står här.
Här är det saker som jag vill skriva och måste få ur mig!
Jag vet att det finns folk som inte tycker om, och stör sig på
att jag har träffat någon ny och har fått förhållande.
Men om allt känns bra, vad ska man egentligen göra då?
(Jag är inte som han, som har 2-3 förhållande samtidigt)
Nej om jag är med någon så är jag med den personen!
Det känns så himla bra med Anders!
Allt känns så naturligt, och Helmer tycker om att vara hemma hos honom!
Så allt känns så bra!
Vi har till och med pratat lite om att flytta ihop.
Att jag ska ta hit mina grejer lite då och då.
Så inte allt är här på en gång, och vi får båda bo till oss ordentligt.
Vet ni, jag tycker faktiskt att det känns riktigt skönt!
Anders finns min sida, och han tycker om mig!
Han ser mig för den jag är, han vill inte göra mig till någon annan,
SÅ som han ville göra!
Det känns så himla skönt!
Jag är glad över att jag har gått vidare och träffat någon annan!
Någon som uppskattar mig!
Nu ska jag, Anders, Helmer och Anders 2 söner
få ihop ett liv tillsammans och det känns helt underbart!
Som jag har skrivit tidigare så är Anders äldre än mig!
Jag är ju bara 23 år, snart 24 år och har egentligen hela livet framför mig.
Varför väljer jag då Anders som är 46 år, och har redan äldre barn.
Vet ni varför?
För att det känns så jäkla rätt!
Just nu vill jag inte ha fler barn, jag trivs så som jag har det!
Kanske det blir fler barn i framtiden, det kan jag inte svara på.
För det är en fråga som hör till framtiden.
Men just nu så känns allt så bra!
Jag trivs verkligen i Anders sällskap och jag är glad över att vi har hittat varandra!
Men det är fortfarande, ändå om jag har gått vidare en ständig kamp
för mig att leva vardagen, för alla demoner från han finns kvar i mitt huvud och det det är väldigt jobbigt!
Jag önska att han bara kunde försvinna så jag inte behövde tänka på han!
Att allt han har gjort mig aldrig skulle ha gjorts!
Att jag aldrig hade träffat honom!
Varför lyssnade jag inte på vad alla sa till mig gällande han??
Varför var jag så himla blind, och totalt sket i vad alla sa mig?
Varför kunde jag inte bara ha lyssnat.
så hade aldrig detta hänt mig!
Men det är lätt att vara efterklok, det är lätt att säga vad som är rätt och fel efteråt!
Jag HOPPAS bara att han lämnar mig ifred efter allt detta!