Något glädjande i allt dåligt!
När man har levt som jag, i en massa skit. Där man ej har fått gjort något, haft ständig kontroll över sig, inte fått göra något, inte fått varit med sina vänner alls. Så blir man fan rädd!
Rädd för att träffa någon ny!
Rädd för att kunna lita på någon i ens liv igen!
Efter mamma gick igenom samma sak som mig, så tog hon aldrig direkt någon in i sitt liv.
Men jag kände det som 23 år, så vill jag INTE leva mitt liv helt själv!
Så kom han, han som ville ha mig, och han jag började träffa och allt känns så himla rätt!
Han är äldre men allt känns så himla rätt och allt känns så himla bra! Jag är kär!
Många kan säga att det är tidigt
Men det skiter jag i!
För jag är glad och det är störst av allt!
